Gud, media och samhälle

Här kommer en något försenad reflektion kring panelkvällen på Vasakyrkan i Umeå om Gud, media och samhälle den 12/10.

Debattledare var ingen mindre än tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. De andra deltagande i paneldebatten var Henrik Berglund (ägare av Din bok i Umeå), Torkel Lindahl (präst, som numera arbetar som datakonsult), Gunilla Kärnlund (KD-politiker), Karin Bernspång (journalist sedan ca 20 år) samt Robert Jacobsson (ägare av Radio Umeå).

Det första diskussionsämnet för kvällen var relationen mellan stat-kyrka. Framförallt ventilerades åsikter om politikens relation till kyrkan. Samtliga var överens om att den typ av partipolitik som har karaktäriserat Svenska kyrkan under lång tid inte är något positivt: partipolitik och kyrkan hör inte ihop. Samtidigt efterlyste några av debattörerna att kyrkan tar upp mer plats i politiken i framtiden, i synnerhet i den meningen att kyrkan har ett ansvar för landets sociala förhållanden. Således: politik har inte i kyrkan att göra, men kyrkan har i politiken att göra.

Efter det kom man in på kyrkan och skolan. Frågan om skolavslutningar ska få äga rum i kyrkan möttes av ett jakande svar av samtliga i panelen. Torkel delade under diskussionen av det här ämnet med sig av en intressant uppgift: det finns lärare på Umeå Universitet som är förbjudna att delta i avslutningar i kyrkan anordnade av studenterna. Det förhåller sig t.o.m. så att lärare som deltar i sådana avslutningar hotas med disciplinära åtgärder. Mycket intressant skulle det vara att få ta del av hur representanter för Universitetet motiverar denna hårda inställning till avslutningar i kyrkan. Det är förstås inte speciellt överraskande eftersom den svenska universitetsvärlden (liksom Sverige överhuvudtaget) länge har genomsyrats av liberala idéer om att den offentliga sfären ska vara en neutral plats (religion förpassas strängt till det privata och har därmed inget att göra i t.ex. skolavslutningar) samt positiviska förhållningssätt som gör det svårt att få vetenskap att gå ihop med religion (vetenskap betraktas som det förnuftiga medan religion uppfattas som något irrationellt och farligt). Dessa två synsätt är mycket effektiva i att begränsa kristendomens inflytande i Sverige idag. Det är viktigt att vi kristna verkligen vågar ta plats i offentligheten och visa att kristendom kan vara en positiv social kraft i samhället. Tyvärr finns det så många fördomar om kristen tro i dagens Sverige och det finns ett skriande behov av att vi kristna låter våra liv bli levande vittnesbörder om vem Gud verkligen är. Sverige behöver inte mindre av Gud utan mer.

Kvällens sista debattämne var kristendomen och media, speciellt diskuterades om särskild hänsyn ska tas till trosåskådningarna vad gäller det som publiceras i media. Återigen var panelen rörande överens: yttrandefriheten måste försvaras och allt ska vara tillåtet att publicera. Här hade jag önskat att man i större utsträckning hade kommit in på den moraliska problematiken med publicering i media. Följer inte alltid ett ansvar med yttrandefrihet? Bör inte media också låta hänsynen till människor stå långt fram? Enligt lagen har vi yttrandefrihet i Sverige, men även om det mesta enligt lagen kan publiceras så innebär detta inte att somligt inte är moraliskt förkastligt att publicera. Jag tycker vi pratar alldeles för mycket om rättigheter i den svenska debatten och alldeles för lite om skyldigheter och ansvar – detta är ett problem också inom kyrkan.

Några sammanfattande intryck. Negativt var att de olika ämnena enbart behandlades väldigt ytligt. Naturligtvis sätter tid och annat begräsningar på vad som kan sägas en sådan här gång. Och vi får inte glömma bort det positiva i att kyrkor ger utrymme åt den här typen av ämnen som är relevanta för oss kristna i dagens Sverige. På så sätt ökas kunskapen om de problem som vi kristna står inför i dagens samhälle och hur dessa problem kan hanteras. Slutligen var det glädjande att stor publik samlats denna kväll på Vasakyrkan – såväl ung som gammal. Kanske ett tecken på det behov som finns för den här typen av samtal i kristna sammanhang i Sverige?

Leif Svensson