tisdag 13 november 2007

Politik och Svenska kyrkan

Enmansutredaren Hans Regners förslag att samkönade par ska kunna ingå äktenskap (idag har de endast rätt att ingå partnerskap) har varit ute på remiss i Svenska kyrkan. Svaren från de olika instanserna har varit tvetydiga och debatten på det senaste kyrkomötet visar på en djup kluvenhet. Frågan om vigsel av homosexuella splittrar Svenska kyrkan.

Det mesta talar dock för att Svenska kyrkan kommer att få bekänna färg i frågan om en inte alltför avlägsen framtid. Eftersom alla partier utom kd nu vill införa samkönade äktenskap kommer med största sannolikhet den svenska äktenskapsbalken snart att förändras. Om Svenska kyrkan vill behålla vigselrätten i framtiden kommer man således vara tvungen att acceptera att viga både heterosexuella och homosexuella par. Med andra ord: en förändring av äktenskapsbalken kommer att tvinga Svenska kyrkan till att säga ett ja eller ett nej till vigsel av homosexuella i kyrkan.

Vad Svenska kyrkans slutgiltiga besked i frågan om vigsel av samkönade par i kommer att bli är svårt att sia om. En kraft som verkat för en positivare syn på vigsel av homosexuella är socialdemokraterna. Deras inflytande är inte begränsat till kyrkomötet. Också i media gör företrädare för den socialdemokratiska kyrkopolitiken ständigt sina starka röster hörda i frågan – den mest inflytelserika av dessa tillhör utan tvekan Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein. Hennes uppmaning i Aftonbladets ledarkrönika 24/9 till hur kyrkan ska ställa sig till äktenskap för homosexuella går inte att misstolka: ”Välsigna kärleken. Sluta diskriminera.”

Vilken ordning vill då Klein och andra socialdemokrater ha i Svenska kyrkan? En ledtråd finner vi i Kleins analys av den vid det tidiga 1900-talet så inflytelserike och nationalistiskt inriktade teologen J A Eklund. Det han kan lära oss idag är, enligt Klein i sin blogg 3/10, att det är ”människors livssituation här och nu – kontextualiteten som ska vara utgångspunkten. En folkkyrkan kan aldrig förakta folket.” Kyrkan bör därmed anpassa sig efter folket eller mer radikalt uttryckt: folket bör bestämma kyrkans utformning.

Helle Kleins tankegångar passar bra ihop med hur socialdemokraterna har bedrivit sin kyrkopolitik alltsedan andra världskrigets slut. Det uttalade syftet har varit att göra om Svenska kyrkan till en öppen och demokratisk folkkyrka. Svenska kyrkan skulle bli en del av det svenska folkhemmet. Idealet har varit en kyrka som sätter folkets behov i centrum och som styrs utifrån demokratins principer. Med folk avses här inte kyrkofolket utan svenska folket i allmänhet. En konsekvens av denna syn är att kyrkan borde styras av folket – vilket i praktiken innebär att makten samlas hos politikerna eftersom de är folkets valda företrädare.

Att socialdemokraterna har haft ett enormt inflytande över Svenska kyrkan under 1900-talet går inte ta miste på och man har i stor utsträckning lyckats uppnå sina kyrkopolitiska mål: att överföra de socialdemokratiska principerna på Svenska kyrkan. Ett tydligt tecken på detta är att den socialdemokratiska kyrkosynen genomsyrar Lag om Svenska kyrkan – som sedan år 2000 reglerar Svenska kyrkans relation till staten – där det bl.a. står att Svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratiskt styrd folkkyrka. Trots att Svenska kyrkan numera inte längre officiellt är en statskyrka, innebär lagen i praktiken att staten fortfarande har ett starkt inflytande över Svenska kyrkan.

Vi kan alla lära oss något av Svenska kyrkans belägenhet. När staten har makt över kyrkans lära blir konsekvenserna allvarliga. Ett vanligt förfarande inom Svenska kyrkan har varit att de kristna värderingarna har fått ge vika för andra politiska intressen. Det är så vi måste förstå den nu aktuella frågan om vigsel av homosexuella. Trots att Bibeln är kristallklar i sin uppfattning att homosexualitet är synd, kan starka politiska krafter åstadkomma att Svenska kyrkan officiellt kommer att inta en positiv hållning till äktenskap för homosexuella. Med all säkerhet skulle en sådan utveckling för Svenska kyrkan innebära ytterligare en urvattning av den kristna tron och en minskad respekt för Bibelns auktoritet. Många gånger tycks Svenska kyrkan framstå som mer lik en demokrati än en teokrati. Demokratiska ideal för med sig mycket gott, men när dessa blir det överordnade perspektivet i kyrkan är någonting fel. Kyrkan fungerar som den ska endast då Gud är vid rodret. Här hade Svenska kyrkan kunnat lära sig något av sin egen portalgestalt Luther, som inte minst i sina tankar om de två regementena (kyrkan och den världsliga överheten) ofta betonade hur kyrkans verksamhet förvanskas – och hindras från att utföra sin av Gud bestämda uppgift – när den världsliga makten får påverka dess lära. Låt oss hoppas att Svenska kyrkan i större utsträckning blir medveten om den problematiken i framtiden!

Leif Svensson

5 kommentarer:

Anonym sa...

Något om William Lane Craig.....funderade lite över vilka dessa svenska gossar var som han citerade i nyhetsbrevet sep 07.
Ser i en tidigare kommentar på denna blogg....att jag kommit rätt.

En stor och komplex fråga som man inte uttömmer här och nu är om det inte vore dax för en "Sverigeturné" - igen - med Mr Lane-Craig. Kanske dessa två tidigare besök 1999 och 2001 -börjar bära frukt?. Inget märkvärdigt men vid 2001 besöket var W L C "fullbokad" men hans resesällskap Mr Gewitt kom till Örebro universitet för en föreläsning (var med och lobbade för detta)
En utmaning: kanske "umegrabbarna" (med numera fin kontakt med...Lane Craig) kunde vara nyckel till ett sådant arrangemang - framledes.
Då vore vore naturligtvis intressant och även önskligt med någon dag/-ar även i mellansverige......

Det finns mycket "drömmar" kring detta.....Nya Doxa skulle säkert inte vara främmande att försvenska någon bok - vi rätt tillfälle osv osv (tänker på Michael Peterson Religionsfilosofiska verk med bidrag fråm bl.a. W L C som är utgiven på Nya Doxa)

Allt god med er´an "apologetiska gemenskap" där uppe...........

rolf.ostlund@yahoo.se

Anonym sa...

Tack för analysen, Leif. Folkkyrka är ordet - en allt mer politiserad kyrka dessutom efter 2000.

Undrar bara över ditt användande av termen 'teokrati'. En liknande term, teonomi, är i vissa cirklar starkt förknippad och identisk med en viss form av kyrka-stat förhållande som är på kollisionskursk med Luthers två svärd. Jag tänker på "theonomists" i Nordamerika speciellt och sådana teologer som Cornelius Van Til och Greg Bahnsen. Dessa säger att i praktiken skulle Guds kyrka stå över staten och alla medlemmar i ett samhälle underkasta sig GT lag och att alla stadsanställda ska vara bekännande kristna.

Jag vet definitivt att detta inte är vad du syftade. Men frågan är om termen teokrati beskriver vad demokrati och teonomi inte kan…

/Stefan Lindholm

Anonym sa...

Jag tror att Craig är aktuell för Uppsala 2008, i alla fall vad jag hört.

//johannes

Anonym sa...

Även om jag ser en del problem med den lutherska "tvårikesläran", så står jag ändå närmare Luthers tankar på Guds två regementen än de "teonomister" som vill sätta kyrkan över staten och styra staten utifrån lagen i GT. Det finns många problem med detta. Inte minst framstår den Katolska kyrkans förvärldsligande under medeltiden som ett avskräckande exempel och det verkar inte heller som ett trovärdigt alternativ, när de verkliga kristna människorna i flesta länder är i minoritetsställning.

Med teokrati syftar jag helt enkelt på Gudsstyre (utan att ta hänsyn till hur olika grupper har använt begreppet teokrati).

I slutändan ser jag både den världsliga makten och kyrkan som underkastade Gud. Dock tror jag att Gud styr mer indirekt i staten (genom människor, förnuft o.s.v) än i kyrkan, där han styr mer direkt (genom sin Ande och sitt Ord). Kanske kan man tala om indirekt och direkt teokrati? Mitt sätt att kontrastera demokrati och teokrati kan det förstås invändas mot. Poängen jag vill lyfta fram är inte att demokrati inte kan gå ihop med Guds vilja, snarare att det är fel att låta Gud bli underställd demokrati - på samma sätt som det är fel med alla avgudar.

Tack för värdefulla synpunkter Stefan!

/Leif Svensson

Leif Ekstedt sa...

Spännande läsning som något speglar min uppfattning.
Stat och kyrka bör leva sina egna liv. Juridiskt bör staten ta hand om rätten,att sköta registering av parförhållanden i fasta förbindelser.Men kyrkan bör få en hjälpande hand genom ,att staten tar över vigselrätten. Sedan är det lämpligt med Biskop Caroline Krooks lösning,att kyrkorna själva beslutar hur de välsignar de människor som avser att leva i en fast förbindelse.

För övrigt vill jag en fri Svensk Kyrka :Direktval till samfällighet
och församling. Sedan indirekta val utan partipiskor. Moderater och Socialdemokrater har svår att släppa det - men det vore bra.